Idag går vi in i juli månad, helt fantastiskt – och vädret gör ju absolut inte saken sämre..! Nu kör vi en fortsättning på vårt förra inlägg om återhämtning, med våra personliga tankar och erfarenheter om motion som ett sätt att återhämta oss. Men för att det inte ska bli alltför långt delar vi upp det i två separata inlägg, så damerna först..

V: Jag har aldrig varit manisk med träning, utan jag är ju den där ”lata hurtbullen” som rubriken syftar till 😉 Men jag har nog tidigare i mitt liv sett träning mycket som något där du ska prestera för att komma framåt och utvecklas rent fysiskt och/eller som något som är roligt och socialt, t.ex. dansen som var en stor del av min uppväxt. Jag har nog bara aldrig sett träning som en del av återhämtning och stresshantering (förutom yogan).

I och för sig har jag ju använt träning som en slags stresshantering, t.ex. när det var mycket i skolan så försökte jag att ta mig tiden att träna för att liksom rensa tankarna och få fokusera på något annat en stund. Låta hjärnan få vila. När jag lyfter tungt t.ex. tycker jag att det som är skönt är att jag endast ”kan” fokusera på det du ska göra med kroppen, eftersom det kräver så pass mycket koncentration och energi. När jag är ute och springer (eller går) får jag liksom ett härligt flow, tankarna bara kommer och går.. Ni vet säkert vad jag menar! Jag känner också att jag ofta blir lite mer kreativ, då jag är ute och rör mig monotont under en lite längre tid. 

Först när jag tränade inför Göteborgsvarvet förra året förstod jag riktigt hur bra just löpning fungerade för mig, som ett verktyg för att ge kroppen en bättre återhämtning och bli bättre på att hantera stress – inte bara ”akut” utan även förebygga stress så att säga. Jag upplevde helt enkelt inte att jag blev lika stressad lika lätt, och efter att ha läst boken Hjärnstark så tror jag verkligen att det var löpningens förtjänst. Dock sprang jag endast 2 ggr/v i genomsnitt då, men det hade en väldigt positiv inverkan på mig. Även yoga har en väldigt positiv inverkan på min stresshantering och återhämtning, men det svåra för mig är att jag har väldigt svårt att motivera mig själv till att yoga när jag redan är stressad. Då är jag mer sugen på ett svettigt gympass eller en löprunda för att få ”springa av mig”.

Jag försöker vara noga med att inte skapa en stress runt träningen, att det blir ett stressmoment i sig självt att få till träningen perfekt. Sådana perioder har jag haft och jag tycker inte att det är värt det. Försöker också se till att kroppen får tillräckligt med återhämtning mellan passen, eftersom träning i sig bryter ner kroppen – medan maten och vilan/sömnen där emellan bygger upp den. 

Om jag har perioder då jag rör mig lite och känner mig stressad försöker jag motivera mig själv till att träna för återhämtningens skull med följande uttryck: ”Jag tränar nu, så att jag kan vila mer effektivt sedan”. 🙂 

Nästa vecka kommer Simons inlägg inom samma ämne upp! Stay tuned.. 🙂 

// V & S 

Dela: