Bildkälla: Pinterest.se

Jag kände mig ofta förr som en people-pleaser (kanske still am) men har jobbat på det och tycker att det har gett resultat.. ibland kanske ”för bra” resultat. Ibland känner jag mig rent utav egoistisk. Vilket är något jag absolut inte ser som en positiv egenskap egentligen, det tror jag de flesta inte gör? Men, i alla fall, har jag kommit till den vuxna insikt att det faktiskt KAN vara nödvändigt att vara egoistisk (OM man ni vill kalla det så att prioritera sig själv). Och jag tror att vi har en så pass stor inbyggd vilja att hjälpa andra att risken snarare är större att vi glömmer bort oss själv än andra runt omkring oss.

Men det är inte alltid lätt i praktiken att sätta oss själva i första rummet, ens när det verkligen verkligen behövs. Och OM vi skulle göra det, kanske vi bara skulle känna oss dumma/själviska. Är det anledningen att du inte lägger tid & fokus på dig själv? Tänk om. Det gör jag (obs, försöker!) 🙂

//v.