Hej! Dagens inlägg blir lite mer personligt. Här ska jag nu alltså försöka ta med er på min viktigaste resa i livet, genom bara ett gäng med ord sammansatta till meningar. Det ska bli.. både lite läskigt, men också lite terapi-skönt? Välkommen att läsa vidare om du vill höra min hälsohistoria. ↓

2008. Jag var i uppstarten av min andra termin på gymnasiet. Som en väldigt ambitiös tjej pluggade jag hårt och satsade på dansen på fritiden. Jag mådde bra och trivdes i min kropp, så vitt jag minns. Men det hade precis varit jul och nyår. Mycket mat och julgodis hade slunkit ner i min tränade danskropp och jag kände nog en rädsla för att utveckla ett sockerberoende, vilket ledde till att jag hoppade på ett godisförbud.

Jag ville äta hälsosammare. Det var mitt huvudsyfte. Vilket sedan säkrare än sakta utvecklades till en överdriven kontroll kring vad jag stoppade i mig. Jag minns att jag efter en ganska kort tid kände att jag ”inte behöver socker längre” och ”vad skönt att jag inte är så sugen på sött”. Men dessa känslor byttes ganska snabbt ut till tankar om att ”jag kanske inte heller borde äta chips”, och chips utökades snabbt till andra livsmedel som lades till på förbjuden-mat-listan: smör på mackan, potatis/ris/pasta, ljust bröd, för mycket frukt, osv..

Ni vet, precis som en junkie behöver högre dos för att få samma effekt. Yep. Samma gällde för mig. För jag var en kontroll-junkie. Behövde ha full kontroll över min kropp och varenda liten smula jag stoppade i den. Jag utvecklade ett osunt beteende förklätt i en ”hälsosam” livsstil (vilket det ju inte var). Jag kan nu i efterhand se det som att jag blev fartblind på motorvägen till en perfekt hälsa. Men det gav till slut konsekvenser som blev avgörande för mig, som öppnade mina ögon.

Denna livsstil påverkade till slut min personlighet och mitt sociala liv, förutom att det såklart ledde till en stor viktminskning (trots att det inte var syftet med godisförbudet!). Jag gick ner ca 12 kg på ungefär ett halvår och då var jag inte överviktig från början. När jag vägde som minst blev jag väldigt frusen av mig, fick mer ”luden” kroppsbehåring och jag har sett på bilder från den tiden att mina ögon var totalt energi-lösa. Kan knappt känna igen mig själv när jag ser dem faktiskt. Jag skrattade också mycket mindre än jag brukade, fick jag till slut höra och insåg att de som sa det hade rätt.

Vändningen kom egentligen när fler i min närhet började reagera (innerligt tacksam för det) och jag insåg att resultatet inte hade blivit enligt mitt syfte. Jag hade dock ändå svårt att ta det där steget att verkligen börja äta mer och få ett bättre förhållningssätt till även mindre ”nyttig” mat.

Inte förrän jag lite motvilligt följt med mamma, som ju var orolig för mig, till en ungdoms-psykolog kom själva agerandet som behövdes. Hon gav mig nämligen utmaningen att låta ett par använda trosor ligga på golvet istället för i tvättkorgen, bara över natten. Det lät ju som en knasig grej för att hjälpa mig med maten, eller hur?! Men faktum var att mitt problem handlade om kontrollbehov. Och jag var ganska pedantisk på den här tiden. Så det blev lättare för mig att släppa kontrollen på ett annat område först. Helt plötsligt vågade jag äta mer sådant som jag inte ätit på nästan ett halvår! Och sakta men säkert gick jag upp till normalvikt, och lärde mig att tillåta mig all sorts mat & snacks igen. Det var inte helt lätt, en lite krokig väg upp, men så värt det!

Nu känner jag att den här tiden av mitt liv stärkt mig otroligt mycket och att jag lärt mig av mina erfarenheter. Jag känner mig stolt som klarade av det.

Tack till dig som orkade läsa hela inlägget, och om du känner det minsta igen dig i det jag skrivit här: bestäm dig för att du förtjänar bättre, ta små steg till förändrat beteende, våga utmana dig lite i taget och funkar inte det – sök hjälp, för det finns att få. OCH DET ÄR SÅ VÄRT DET! 

Kärlek, / V

 

Psst.. snart kommer ett inlägg med mina tips för hur man kan öka i vikt på ett hälsosamt sätt. Stay tuned!